Jag har skrivit på de flesta ställen i vårt hus.

I sovrummet, i pysselrummet, i vardagsrummet, till och med i källaren. I trädgården och på balkongen under sommaren.

Först var det mestadels soffan som gällde. Jag skrev nästan uteslutande när barnen lagt sig, och ja, då hamnar man ju lätt soffhörnet. I stort sett hela första manuset och även stora delar av det andra kom till där.

Ändå hade jag vid det laget försökt att inreda en skrivarhörna i pysselrummet, där jag redan hade ett skrivbord. Det verkade logiskt att placera skrivarhörnan där. Så jag satte upp en anslagstavla, skaffade tidskriftshållare, flyttade ner skrivaren (som stod på ”kontoret” i vår övre hall). Jag satt där och skrev då och då, men trivdes inte särskilt bra. Det var ett bra rum att pyssla i, men inte att skriva.

Om jag satt där när resten av familjen var hemma/vaken, var det alltid någon som skulle komma in och hämta saker. Eftersom vi har pysselgrejor till hela familjen, leksaker och pussel därinne. Satt jag där på kvällen kändes det ganska mörkt och trist, inte alls lika mysigt som att krypa upp i soffan…

När jag skulle börja på Textlabbet insåg jag att det inte skulle vara hållbart att sitta i soffhörnet och skriva fem dagar i veckan, mina axlar och min rygg skulle knappast uppskatta det. Så jag bestämde mig för att testa att flytta upp skrivhörnan till kontoret uppe i hallen. Där fanns ju också redan ett skrivbord, ett som vi dessutom i princip aldrig använde till något. Där fanns också massor av ljus från fönster och balkongdörr, en skön vy över trädgården, bättre plats för skrivaren och mindre spring från resten av familjen.

Dock fanns ingen dörr. Finns fortfarande ingen dörr. Det var därför jag uteslöt platsen från början. Men nu när jag suttit där i några månader så märker jag att jag skriver tusen gånger bättre där, med öronproppar i, än vad jag gjorde på nedervåningen trots att jag kunde stänga dörren om mig där. Jag får skrivro där, helt enkelt.

Jag älskar min skrivarhörna.

Den är precis som jag vill ha den. Jag älskar ljuset, jag älskar utsikten, jag älskar tystnaden. Dessutom har jag allt jag behöver där: En skön stol. En fåtölj att läsa igenom utkast i. En bra lampa. En kalender där jag skriver i vilka tider jag ska skriva varje dag och hur många ord det blev. En packe med post it-lappar. En skrivare. Anteckningsblock och penna. Extra bläckpatroner till pennan. Referenslitteratur. Alla gamla versioner av mina manus samlade.

När jag sätter mig där, då vet jag att det är skrivandet som gäller.

Du kan läsa nya inlägg i denna blogg via RSS feed.