Att skriva betyder också att läsa

Att skriva är också att läsa mycket, tycker jag. Med första manuset var jag så rädd att min egen röst skulle bli förvanskad att jag nästan inte vågade läsa under tiden. Det var nog klokt, för mig i alla fall. Jag var fortfarande inte säker på vad mitt eget sätt att skriva var, och behövde landa i det. Det sista jag ville ha var ett manus som ändrade stil efter vilken bok jag läst under tiden jag skrev just den delen.

Nu läser jag på som vanligt medan jag skriver manus, och det betyder mycket läsning i en salig blandning av fakta och fiktion, gammalt och nytt. (På nattduksbordet just nu ligger dels en deckare, dels en historia om en mans flykt till vildmarken i Alaska och dels en pappas berättelse om när hans tonåriga dotter fick en psykos.) Jag lyssnade på ett avsnitt av den fantastiska Författarpodden när jag var ute på promenad, och någon av dem (minns inte om det var Frida Skybäck eller Agnes Hellström) sa att hon läst fyra böcker under sommaren. Inget ont i det, jag blev bara så förvånad. För sommaren är för mig lästid, mer än vanligt, och eftersom jag i vanliga fall läser runt två böcker i veckan lät fyra böcker på en hel sommar lite fattigt.

Nackdelen med att sluka böcker på det viset är att jag har otroligt svårt att hålla isär författare och att komma ihåg titlar när jag vill rekommendera böcker till andra - det blir så mycket att hålla reda på. Det beror inte på att böckerna inte är minnesvärda.

Ibland tänker jag att som debutant måste det vara en mardröm att boken hamnar i händerna på sådana som jag, som inte bryr sig så mycket om vad det står på omslaget utan mer om innehållet. På så vis får man ju ingen reklam även om boken är bra!

Har ni ännu inte hittat till Författarpodden så gå in och lyssna, ni hittar den till exempel här: https://soundcloud.com/forfattarpodden

Mycket inspirerande!