Den som står dig närmast – att välja titel

Nu har min debutbok alltså fått sin nya titel: Den som står dig närmast.

Fast i mitt huvud heter boken fortfarande något annat.

Missförstå mig inte nu, jag gillar verkligen Den som står dig närmast och tycker att det blir bättre som titel. Men för mig är manuset och arbetet med det så förknippat med vad jag kallat det under så lång tid att jag har svårt att ändra namnet i tankarna. Lära gamla hundar att sitta och allt det där…

Jag är i alla fall riktigt nöjd med den nya titeln.

  Min bok har äntligen en färdig titel!

Den anspelar på en kort passage i Dickens två städer, som också nämns i min bok. Det är ett kort resonemang om att inte ens den som står ditt hjärta närmast känner dig helt och fullt. Eller tvärtom, inte ens den som du står närmast känner du helt och hållet. Det här fastnade hos mig när jag läste Två städer i gymnasiet, och sätter på ett sätt också fingret på det som mitt skrivande kretsar kring:

Viljan att förstå det som människor döljer för andra.

De där sidorna som vi kanske inte ens vill medge att vi har. Egenskaperna vi inte klarar av att inse att vi bär på. Och vad som händer med dem som finns i en människas närmaste cirkel när fasaden spricker.

Kika in på bloggen igen i slutet av veckan, så ska jag berätta mer om hur idén till Den som står dig närmast föddes.