Det här med att genrebestämma sina manus är som grekiska för mig, på det stora hela obegripligt.

Jag skriver romaner. Dystra romaner, men inte dystopier. Mörka romaner, men inga thrillers. Inte chick-lit, inte deckare. Inte komedi. Sedan har jag slut på uppslag. För jag har egentligen aldrig funderat på vad det är för genre på böckerna jag läser heller.

Det första manuset jag skrev var en sorts science fiction. Det insåg jag först när det var färdigt, för jag hade så stort fokus på psykologin och reaktionerna hos karaktärerna att jag inte egentligen reflekterade över att den utspelar sig långt in i framtiden. Det låter kanske konstigt, men så var det. Inte förrän jag skulle skicka till förlag insåg jag med stor förvåning att jag, som i princip aldrig läser science fiction, hade skrivit en SF-bok. Fast mer i stil med 1984 än Världarnas krig, förvisso.

Men sedan då? Hur ska jag kategorisera det jag skriver, nu när jag rört mig helt och hållet bort från framtidsvärldar och rör mig i en realistisk nutid.

Kan det inte bara få vara… böcker?

Med det tredje manuset var det formen som räddade mig: Det är en brevroman. Visserligen en modern sådan, men tack och lov har jag i alla fall en etikett att sätta på och att skriva i följebrevet. För det sägs ju att förlag gärna vill ha fack att stoppa böckerna i, för att lättare kunna marknadsföra dem. Men manus nummer två var en svårare nöt att knäcka. Fick jag välja själv skulle jag kategorisera den ”ont-i-magen”-bok, men någon sådan genre existerar knappast. Har aldrig sett någon sådan hylla i bokhandeln i alla fall…

Det manus jag håller på med nu platsar i samma kategori. Så kan vi då enas om att vi har en ny genre: Ont i magen-böcker?

Är ni alltid på det klara över vilken genre ni skriver i?

Du kan läsa nya inlägg i denna blogg via RSS feed