Jag är en sådan person som oftast vill få saker gjorda, och få dem gjorda i tid.

Jag avskyr känslan av att ha outrättade saker hängande över mig. Så det är faktiskt inte så ofta jag prokrastinerar. Det är ju annars ganska lätt hänt, när man sitter hemma och jobbar på dagarna. Mycket lättare då att råka plocka undan lite i vardagsrummet, plocka ner smutsig disk i maskinen, ta en kaffepaus, plocka fram rena kläder till barnen, än om man sitter på ett kontor…

Jag brukar ha ganska bra disciplin med det där ändå.

Förutom i ett avseende. När det är dags att läsa igenom en egen text som ”legat till” sig ett tag. Det kan vara första utkastet, som jag aldrig läser igenom medan jag skriver det, eller en redigerad version som har fått ligga ett tag för att jag ska kunna se på texten med nya ögon. Jag hittar på en massa annat för att kunna skjuta upp läsandet.

Jag vet precis varför.

För att jag är orolig för att det där manuset som jag lagt så mycket tid på, ska kännas som bara skräp när jag väl läser det igen.

Så nu sitter jag här, och skriver blogginlägg, istället för att läsa igenom första utkastet till manus nummer fyra.

Skärpning!

Du kan läsa nya inlägg i denna blogg via RSS feed