Jag har funderat vidare på det här med idéerna till olika historier och varifrån de egentligen kommer.

En gång läste jag att en svensk författare sagt att det är när två idéer möts och läggs ihop som resultatet blir en bra idé att jobba med. Det håller jag fullständigt med om.

Mina idéer faller på plats först när olika tankar möts.

Det senast färdigskrivna manuset föddes till exempel ur en artikel om hikikomori, ett fenomen med ursprung i Japan där unga människor isolerar sig i föräldrahemmet och aldrig går ut överhuvudtaget. De lever hela sina liv i sina rum. Det fick mig att fundera jättemycket på hur ett sådant instängt liv skulle kunna se ut och varför någon skulle välja att isolera sig så.

Men den tanken behövde något mer för att bli en bokidé.

Först när jag kombinerade den funderingen med en annan, som handlade om människors sätt att hantera skuld, blev det tydligt för mig själv vad berättelsen var.

Manuset jag jobbar på nu har sitt ursprung i en liknande process: En tidningsartikel fick mig att fundera väldigt mycket på varför och hur en människa kan försvinna spårlöst från sitt liv, men först när ett helt annat scenario dök upp och kunde kopplas ihop med de funderingarna så blev det en färdig romanidé.

I bakhuvudet har jag samtidigt idén till nästa projekt, som föddes ur min fascination för ett naturfenomen jag läste om. I kombination med en artikel om vuxenmobbning blev det också en bokidé som känns bra att jobba vidare med, så småningom. Ni börjar kanske ana ett mönster här…

Ja, ni fattar: En idé plus en annan = en komplett romanidé att skriva på.

Och en annan sak: Tidningsartiklar och små notiser är rena guldgruvan för romanidéer!

Du kan läsa nya inlägg i denna blogg via RSS feed