Ingen ålder för en debut

Det här med ålder och att författardebutera har varit något av en fix idé hos mig, i alla fall tidigare. 

Jag tänkte att det på något sätt var bättre att debutera tidigt: det var ett tecken på att man var en ung och lovande talang, det innebar att hela resten av livet kunde bli en fortsättning av ett påbörjat författarskap och inte bara en kamp för att ens bli utgiven, det skrevs alltid så fint om de som var rekordunga och släppte böcker. Ett tag så ville jag att det skulle skrivas sådana saker om mig. Det var nog så min fix idé började, att alltid titta hur gammal någon debutant var. För om det blev för många som var yngre än jag var så skulle jag ju missa det tåget.

Det gjorde jag, med råge. Missade det tåget, alltså.

Å andra sidan har den där fix idén mattats av ganska mycket med åren. Efter ett tag var det ju ganska kört att bli den som var "ung och lovande" debutant. Nu hann jag i alla fall, nätt och jämt, att debutera i mina 30-någonting istället för mina 40-någonting. Om nu det spelar någon roll egentligen. Vilket det såklart inte gör.

Jag läste alldeles nyligen att Astrid Lindgren var 37 år när hon debuterade. Det är lite svårt att tänka sig, eller hur? Jag hade i alla fall aldrig tänkt på hur gammal hon var när första boken kom och blev förvånad att hon inte var yngre, eftersom hon hann med att skriva så många böcker och böckerna i sin tur hann att bli så älskade redan under hennes livstid.

Så jag debuterade bara två år senare än min stora barndomsidol.

Helt ok, tycker jag!