Jag tänker alltså att första steget mot att nå sitt mål med skrivandet är att prioritera det (läs mer om det här).

Med det följer ganska naturligt nästa steg, nämligen att ta sitt skrivande på allvar. För när du börjar prioritera skrivandet, avsätter särskild tid för det, skapar en plats att skriva på och väljer bort andra aktiviteter till förmån för skrivtid, så behöver du också förklara det för människor i din omgivning.

När du gör det, så skämta inte bort det.

Jag har varit ganska ovillig att prata om att jag skriver (se första blogginlägget här, det handlar om just det) och jag kan inte riktigt sätta fingret på varför. En del av det har nog att göra med att jag har tyckt att det låter så pretto att påstå att man skriver böcker. Särskilt om man inte är utgiven. Då är det enklare att låtsas som att det inte är så viktigt, mest något man gör litegrann på skoj.

Men fall inte i den fällan, att förminska skrivandet.

Inte om du själv menar allvar med det, i alla fall. Alla vi som skriver vet precis hur mycket arbete, envishet och tid det kräver att färdigställa ett enda läsbart bokmanus. Så säg inte ”äsch, jag skriver litegrann ibland bara” eller ”det är väl ingen annan som vill läsa det här, jag skriver mest för skojs skull”.

Säg hellre ”jag skriver böcker” eller ”jo, jag jobbar faktiskt på ett bokmanus”.

Om inte annat visar du för dig själv att du tar det på allvar. Låt inte Jante komma in här och hävda att du inte kan säga så om du inte är etablerad författare. Det är klart att du kan. Du skriver väl fortfarande på en bok, eller hur?

Att visa för andra att skrivandet är viktigt för dig, något som du verkligen vill satsa på, är bara halva grejen. Den andra halvan handlar om att du ska visa dig själv att det är på allvar. För mig funkar det bra att behandla skrivandet som jag skulle ha behandlat vilket jobb eller plugg som helst: Jag skriver in mina skrivtider i en kalender, där skriver jag ibland också upp vad jag tänkt att jobba på just den dagen. Det kan vara specifika scener eller kanske att korrekturläsa. Jag följer upp och bockar av det jag gjort.

Det talar om både för mig själv och för min omgivning att skrivtiderna är viktiga.

Att skrivandet är på allvar.

PS. I nästa del av bloggserien om att skriva mot ett bestämt mål berättar jag mer om hur jag tänker kring och hanterar med- och motgångar i skrivandet.

Du kan läsa nya inlägg i denna blogg via RSS feed