Nej, vad säger ni? Dags för lite nya tag mot femårsplanen, eller hur?

För er som läst bloggen/tittat in på hemsidan tidigare är det här ingen nyhet, men min femårsplan är alltså att bli utgiven på förlag innan 2020. (Ja, planen sjösattes ju 2015, så jag har räknat rätt!) I några tidigare inlägg har jag försökt att bryta ner det målet i mindre beståndsdelar.

Har ni missat de tidigare delarna, eller vill fräscha upp minnet, så hittar ni dem här:

Del 1, att prioritera (gästblogg hos Anna Hellqvist).

Del 2, ta skrivandet på allvar.

Del 3, hantera med- och motgångar.

Är ni med så långt, så kommer en annan viktig sak att tänka på för den som liksom jag strävar efter att uppnå författardrömmen – eller för den delen någon helt annat sorts dröm:

Se till att fortsätta utvecklas!

Det kanske låter som en självklarhet men ibland är det lätt att bara fortsätta envisas och litegrann glömma bort att det också krävs justeringar på vägen mot målet. Oavsett om intresset från förlagen varit svalt eller om manuset snubblade precis på målsnöret, så borde siktet vara inställt på att göra allt lite bättre nästa gång. Det gör man till exempel genom att ta till sig synpunkter som kan ha kommit, fundera några varv till på goda råd man hört, ta reda på sådant som man är osäker på.

I mitt fall handlar det till exempel just nu om att ta till mig synpunkter på att mina texter ibland flödar för lätt. Det vill säga, det behövs något som stannar upp och bryter av. Här skyller jag på min journalistpersona, som förstås inte kan bryta av med något annat mitt i en artikel utan har en vana av att skriva allt i ett logiskt flöde som är lätt att följa. Jag behöver frigöra mig från det.

Den tanken är något jag bär med mig i jobbet med manus nummer fyra, och det får mig att utvecklas.

För ett tag sedan skrev jag om språk, och det är en annan bra sak att tänka på för att utvecklas. Jag försöker behålla mitt eget språk, men tar till mig all visdom jag kan om hur texten kan vässas. Alltså, behåll den ton du har men sug i dig allt det går att veta om hur du stramar upp och förtätar texten. För mig handlar det bland annat om att lära mig att putsa bort fler av de många ”hade” som blir följden av att skiva i pluskvamperfekt i återblickar.

Det är också något som får mig, eller rättare sagt mitt språk, att utvecklas.

Alltså: Envisas, men inte bara genom att skicka in exakt samma text om och om igen. Utan ta reda på hur du åstadkommer den förbättring du vill/behöver göra, träna på det, skriv vidare, redigera och skicka in igen.

Se till att du inte står stilla.

Du kan läsa nya inlägg i denna blogg via RSS feed