En del ord fastnar aldrig riktigt för mig.

Det är ganska lustigt egentligen att vissa ord fortsätter att ställa till problem, trots att jag har arbetat med just svenska språket större delen av mitt vuxna liv, och skrivit historier ända sedan jag lärde mig skriva. (Ett tidigt alster hette Den knasiga kungen i Kina... Spännande historia!)

Svensklärare är ett sådant ord.

Jo, jag vet att det ska heta svensklärare och inte svenskalärare. Men det känns lika konstigt som attt skriva gymplärare istället för gympalärare. (Dåligt exempel, jag skulle förstås skriva gymnastiklärare på korrekt svenska, men jag hoppas ni förstår poängen i alla fall.) Därför tvekar jag alltid.

Ett annat exempel: Gepard och leopard. Vad är vad? Släng in en jaguar också och min förvirring är total.

Och ordet som jag aldrig lär mig stava: Vakum/vacum/vacuum/vakuum? Hopplöst. Varenda gång får jag leta upp det för att se hur det ska skrivas. Vet inte om det är engelskan som spökar och rör till det för mig, eller varför det ska vara så väldigt svårt att komma ihåg.

Å andra sidan så kan jag reta mig på att andra använder det för mig väldigt svengelska spendera tid, istället för att spendera pengar och tillbringa tid. Att en del inte förstår uttrycket öppenhjärtig utan skriver öppenhjärtligt. Och att det plötsligt verkar helt vedertaget att skriva sockar istället för sockor och ärter istället för ärtor.

Har ni några språkliga fallgropar ni måste se upp med, eller finns det språkliga egenheter hos andra som stör er?

Du kan läsa nya inlägg i denna blogg via RSS feed