Jag har inga direkta problem med skrivkramp, kan knappt minnas att det har hänt att jag suttit och inte kommit på något att skriva. Min egen teori om det är att det i mitt yrke som journalist aldrig har varit ett alternativ att lämna tomma sidor, så det har blivit en slags vana att bara sätta sig ner och skriva på.

Jag väntar aldrig på inspiration.

Jag öppnar dokumentet och börjar skriva, inte alls nödvändigtvis där jag slutade dagen innan (eftersom jag inte alltid skriver scenerna i den ordning de ska komma, utan hoppar en del i manus). Under tiden jag skriver kommer det alltid idéer som vidareutvecklar det som händer, vilka personer som är närvarande och dialogen.

Men även om jag inte har upplevt skrivkramp, behöver ju jag också fylla på med idéer till mina scener. Ibland kommer de av bara farten, och förutom anteckningar i prydliga block har jag också skrivit ner nya scener på gamla fakturor, kvitton, shoppingslistor och annat som råkat finnas till hands just då. Ibland behövs det lite längre startsträcka innan en viss scen faller på plats.

Något som gör underverk för idéerna är att röra på sig!

Det behöver inte alls vara med tanken att ”nu ska jag promenera och tänka på min bok”. Det kommer liksom av sig självt när kroppen får vara ute i friska luften. Det är som att syre plus rörelse är lika med kreativitet.

I morse tog jag en promenad direkt efter lämning på skola och dagis, innan jag satte mig vid datorn, och kom hem med flera nya scener som leder handlingen åt det håll jag vill. (Jag har en struktur för manuset, men exakt hur scenerna ska se ut för att säga det jag vill, det funderar jag ut efter hand.) Det var en otrolig energikick att riktigt vilja kasta sig ner vid datorn för att få alla nya idéer på pränt.

Testa själva, om ni känner att ni sitter fast.

Eller även om ni inte gör det, bara för att få ny energi till skrivandet.

Du kan läsa nya inlägg i denna blogg via RSS feed.