Summering av skrivåret 2018

Det börjar landa i mig nu, att 2018 blev året då jag äntligen blev utgiven av förlag. Min femårsplan, som var fröet till att starta den här bloggen, sträckte sig egentligen till 2020 och gick helt enkelt ut på att bli antagen av förlag inom den tidsrymden. Så nu vill jag bara utbrista i ett rungande: I did it!

Vilket på många sätt sammanfattar 2018 även privat. Så mycket som jag och vi som familj kämpat för så länge har äntligen fallit på plats under 2018. Jag ska inte gå in på detaljer, men förmågan att kunna skydda dem man älskar är fundamental här i livet och det är svårt när man inte kan göra det fullt ut. Men 2018 hände det. Som så mycket annat.

Nu hoppar vi tillbaka till skrivåret 2018 och kollar på vad som egentligen hände:

Under den allra mörkaste vårvintern fick jag ett ljust besked, ett förlag hade nappat på mitt manus och ville ge ut! Eftersom det är ett litet förlag där jag blev den tredje författaren så gick det snabbt. Vi jobbade med manuset i flera omgångar under våren, omslag och sättning gjordes i somras och redan i september hade jag boksläpp. Fantastiskt!

  Boksläpp i september på Mora bibliotek.

Boksläppet har inneburit många saker, bland annat att jag har tagit klivet till att kalla mig författare, att jag fått förmånen att vara med på författarkväll och prata om skrivande, jag har blivit recenserad i dagspressen, jag har fått erbjudande rörande framtida manus och att det är lite, lite lättare att mota undan tankar om att det är bortkastat att lägga ner så mycket tid på att skriva. Snarare känns det nu som att varje stund jag lägger på att skriva är ett steg närmare mot drömmen att ha schemalagd arbetstid för skrivande varje vecka. 

  Författarkväll på Malungs bokhandel i november.

Något annat roligt som hände kring skrivandet i år var att vi blev med torp, och där fick jag också till en skrivarlya. Vilket innebär att när tid och tillfälle ges kan jag sitta där och jobba med mina manus. 

Runt boksläppet så låg allt annat skrivande nere. Men i slutet av 2018 kom det igång igen och jag lade in några extra semesterdagar i december för att kunna lägga tid på skrivandet. Målet med dem var att komma igenom halva manuset med omarbetningen, men jag kom faktiskt så långt som cirka två tredjedelar. Det är spännande att se saker falla på plats samtidigt som jag som vanligt bävar för den dagen då genomarbetningen är färdig och det är dags att se om den håller. När jag ska läsa igenom hela manuset igen och se om det jag gjort funkar. Då brukar den inre kritikern ta ett raskt kliv fram.

Men jag tror, och känner lite på mig, att 2019 också kommer att bli ett spännande skrivår. Vi ses och hörs då!