En av de största svårigheterna med att bearbeta ett manus är att det är svårt att se det med nya ögon.

Du har läst din egen text så många gånger att du kan den utantill och fyller i alla luckor (som du borde redigera bort) och läser in alla nyanser som du vet ska vara där (fast de kanske inte alls är tydliga för läsaren). Då är det dags att ta ett kliv tillbaka.

Innan påsk hade jag redigerat igenom manus nummer fyra ännu en gång.

Sedan dess har det fått ligga.

Istället har jag vänt mig till skrivhandböcker för att få inspiration till nya tag, och gissa om jag är glad att jag har ägnat påskhelgen åt Stein on Writing och Self-editing for fiction writers. Klicka på länkarna så kan du provläsa delar av dem hos Amazon! (Båda finns också  att beställa hos Adlibris, och jag är  förstås inte på något sätt sponsrad av någondera nätbokhandel.)

Framförallt så har Self-editing for fiction writers gett mig en helt ny energi kring att bearbeta texten.

En  del av innehållet bekräftade att min intuition redan har lett mig på rätt väg i redigeringen, men jag fick också nya infallsvinklar som jag tror kommer att hjälpa mig. Dels olika metoder för att hålla distans till texten och inte ”läsa sönder” den under redigeringsfasen, dels detaljer att putsa på som jag inte tänkt på själv.

Skulle jag sammanfatta det kort så har jag fått på mig ett par strängare redigeringsglasögon, som låter färre saker slippa under luppen.

Stein har förresten ett roligt förslag på hur man ska öka distansen till texten: Gör ett nytt försättsblad och sätt dit din titel men namnet på en författare du beundrar. Läs sedan inledningen utifrån de förväntningar du har på texter av den författaren. Duger det? Blir du besviken?

Jag har inte provat, men det låter som ett bra test!

I nästa inlägg fortsätter jag att skriva mer om redigering, i del 7 av serien Mot målet. Missa inte det.

(Alla delar finns under Femårsplan i taggmolnet, ifall du inte hängt med från början.)

Du kan läsa nya inlägg i denna blogg via RSS feed