En kväll i augusti fick jag plötsligt ett sms från ett okänt nummer.

Det visade sig vara från en förläggare, som försökt maila mig redan i somras, efter att jag skickat in mitt första manus till dem. Mailet måste ha hamnat i skräpposten, för att sedan lite slarvigt rensas ut av mig av misstag. Sådant händer väl bara förvirrade småbarnsmammor? För precis som alla andra går jag ju och väntar på, om inte ett ja, så åtminstone en positiv refusering så att det går att drömma vidare på författardrömmen. Och så har jag kastat ett mail där ett förlag tagit kontakt och bett mig skicka ytterligare ett manus, eftersom de tyckte om det första.

Jodå. Så kolla skräpposten en extra gång innan ni klickar på töm.

Hur gick det då?  Tack och lov nöjde sig inte förläggaren med mail, och efter sms:et ringde jag upp. Nu är även mitt andra manus skickat till dem, och det är återigen väntans tider. Det är tur att jag har annat att skriva vidare på under tiden!

Du kan läsa nya inlägg i denna blogg via RSS feed.