Att släppa taget om boken och lite recensionsvånda

Mycket, mycket tankar om boken idag och hur det ska går för Den som står dig närmast när den ska släppas ut i världen på egen hand.

För hur är det egentligen att så fullständigt släppa taget om en bok? Jag minns första gången jag skulle skicka ett manus till förlag, hur fingret tvekade över att klicka på returtangenten och därmed skicka manuset utan en chans att ångra sig. Först efter lång tvekan och mycket eftertanke vågade jag ta steget. Det där har jag kommit över nu, jag är van att låta manusen vandra runt på förlag och få synpunkter från deras lektörer.

Nu är det dags för nästa steg. Att låta Den som står dig närmast läsas av vem som helst, den som vill, och därtill fritt fram för vem som helst att ha en åsikt om den. Kan det bli annat än en liten aning läskigt? Lite som att jag vill skicka med en bruksanvisning: såhär var det jag tänkte när jag skrev.

Samtidigt roligt. Den har ju väntat på läsare så länge! Den handlar verkligen om någon jag brinner för, att förstå hur vissa saker kan ske, och hur människor lever vidare med dem i bagaget. Så jag är verkligen glad, samtidigt, att berättelsen äntligen kommer att få en publik. Som förhoppningsvis får något med sig när de läst den, något att prata vidare om, diskutera, tänka på.

Apropå roligt så har boken just idag landat från tryckeriet hos förlaget! Hur ska jag kunna tåla mig tills jag får ett fysiskt exemplar i min egen hand?

Därmed har det också blivit dags att dra i trådarna och börja skicka ut recensionsexemplar. Passande nog hade senaste numret av Skriva med en artikel om recensioner. Jag har lite nonchalant tänkt att en liten, okänd författare som jag ändå inte blir omskriven, men jag inser ju att det inte stämmer även om de största drakarna inte lär hänga på låset för att få recensera min bok. För det visar sig att det finns intresse från andra fina sidor och tidningar att recensera Den som står dig närmast, glädjande nog! Nu ska jag alltså komma överens med tanken på att boken inte bara ska läsas, utan att det också offentligt ska tyckas saker om den…hehe.

Jag har varit ganska bra på att ta refuseringar. Bara någon enstaka gång har jag låtit mig nedslås. För det mesta lagt dem åt sidan och gått vidare, tagit till mig bra råd och tips och fortsatt att skriva. Att läsa och ta emot recensioner är däremot okänd mark. Hur hanterar ni det, ni som har vana av det?

I Skriva fanns det ett citat som sa att en dålig recension är bättre än ingen alls. Tanken då var att folk blir nyfikna på boken även om recensionen är dålig. Vet inte om jag kommer att kunna se det så, om den dagen kommer, men ska försöka att ha det i åtanke.