Att ta författarfoto, eller: Är det på riktigt nu?

Var det någon som lyckades klura ut vad vi sysslade med på bilden i förra inlägget?

Jo, förra helgen blev jag fotograferad för mitt livs första författarfoton!

  Vilken milstolpe att få författarfoton tagna och kul att ha själva fotograferingen förevigad. Foto: Kerstin Beckman

Såklart att jag passade på när jag har en skrivarkompis som också är en talangfull fotograf, nämligen Maria. Dessutom befann vi oss i otroligt vackra miljöer i södra Dalarna där skrivartriomedlem nummer tre, Kerstin, bor. Som upplagt för photoshoot med mig som modell, alltså.

Jag kan knappt förklara hur detta kändes!

 Jo, pirrigt förstås och mycket huvudbry inför om lämpliga kläder, ansiktsuttryck, hår och annat ytligt. Har nog aldrig tidigare funderat så mycket över hur författare egentligen brukar se ut på bilder. Men framförallt gjorde det att allt kring att jag ska få ge ut en bok kändes verkligt. Vilket är lite lustigt. Egentligen har det ju varit verkligt ett bra tag, ända sedan jag fick mitt ja för nästan ett halvår sedan och framförallt sedan detta ja ledde till ett påskrivet avtal.

Ändå var det som att först nu, när jag gjorde något praktiskt inför lanseringen av en RIKTIG bok, förstod jag att det är på riktigt. 

Kanske för att mycket annat kring att arbeta fram den färdiga texten till en bok är ganska likt att skriva ett manus hemma på kammaren utan att veta om det någonsin blir utgivet eller inte: Jag har petat i texten och petat lite till. Fast den här gången med värdefull hjälp från mitt förlag.

Det var också oväntat roligt att ta författarfoton.

Kanske för att vi skrattar hela tiden – gör det i och för sig svårt att ta på den mer seriösa författarminen.

 Ser lätt sammanbiten ut här, men försöker att låta bli att skratta. Foto: Kerstin Beckman

Fick även veta att jag ser ut som en riktig författare. (Det var Kerstin som sa det, och jag sög såklart i mig det på en gång!) Annars har jag i många år fått höra att jag ser ut som en bibliotekarie. Det vill säga, långt innan jag överhuvudtaget hade en tanke på att skola om mig till just det. Kan det ha något att göra med att det ofta går att se mig med en bok i handen…?