Det diskuteras ganska friskt kring egenutgivning vs förlag i olika skrivarforum.

Jag har också funderat en del kring det, och bloggade tidigare om varför jag envisas med att vilja bli antagen av förlag trots att det finns så många möjligheter att ge ut själv numera. Det inlägget kan du läsa här.

I en Facebook-grupp dök nu frågan upp om det är någon skillnad på hur en bok tas emot, när den är egenutgiven respektive förlagsutgiven. Min instinktiva reaktion var, jamen självklart måste det vara det. För det är ju så jag själv fungerar. Ser jag att en bok är utgiven via någon självpubliceringstjänst blir jag automatiskt mer skeptisk till innehållet. Medan en bok som är utgiven på ett bekant förlag garanterat har gått igenom någon slags gallring innan den kom så långt som till utgivning.

Och det är där de skiljer sig åt för mig.

Det finns fantastiska böcker som är egenutgivna. Som det inte går att begripa att något förlag inte har nappat på. Men det finns också böcker som är egenutgivna som aldrig skulle ha sett dagens ljus på annat sätt. Eftersom den som skrivit hade behövt jobba mycket mer med den, och skulle ha varit tvungen att göra det om de gått via förlag. Med självpubliceringstjänster kommer det oundvikligen ut böcker som inte är i närheten av att vara färdiga. Jag tänker mig att det är lite som att jag skulle ha jublat och skickat mitt första råmanus till tryck. Jag var ju ”klar”. Fast ändå inte. Långt ifrån.

Alltså så tänker jag såhär: Varken för förlagsutgivna böcker eller egenutgivna böcker finns någon garanti för att just jag tycker att de är bra.

Men förlagsböcker har oftast haft fler ögon som tittat på dem, granskat dem och kommit med synpunkter. De har putsats till innan de getts ut. (Fast ibland har det gått för fort även där, när pengarna hägrar och korrekturläsningen får stryka på foten för att boken ska hamna hos bokhandlarna snabbt som attan… Slarvfel och inkonsekvenser går att hitta även i de största förlagens utgivning.)

Hursomhelst så var det flera andra i den här FB-diskussionen som påpekade att de flesta nog inte tänker på vilket förlag som gett ut boken, eller om det är via egenutgivning.

Naturligtvis är det så!  Ibland blir man lätt lite hemmablind, inser jag.  Som att alla därute går runt och har koll på vad alla traditionella förlag heter och vad det står på de egenutgivna böckerna…. Så är det knappast. Däremellan finns ju också något som kallas för hybridförlag, som är ett mellanting. De säger sig vilja ha en viss kvalitet på böckerna som ges ut via dem och har ofta en antagningsprocess för manus, men det är fortfarande författaren själv som betalar för att ge ut boken. Mjaa, säger jag…

Då skulle jag hellre ge ut helt på egen hand.

Slutsatsen blir i alla fall: Jag bryr mig faktiskt om vad som står på omslaget. Är det ett välkänt förlag så är det en indikation på att jag kan lita på kvaliteten. Men de allra flesta struntar nog fullkomligt i det, och läser för att boken verkar bra eller för att någon rekommenderat den.

Du kan läsa nya inlägg i denna blogg via RSS feed