Alla som sitter hemma och skriver utan att vara utgivna råkar nog ut för tvivel då och då.

Börjar funder över vad det hela ska leda till egentligen. Om den där talangen att skriva böcker bara är ren och skär inbillning. Jag brukar ifrågasätta mina historier, ofta när de börjar kännas ganska klara. Inte språket i sig, men innehållet. Säger det något, är det överhuvudtaget intressant för någon annan än mig själv? Då är det ju svårt att låta bli att jubla högt när det dyker upp ett mail i inkorgen med ett galet fint lektörsomdöme.

Jag tycker i allmänhet att det är jobbigt att öppna mailen från förlag, eftersom jag gruvar mig lite för vad som ska stå.

Det är nästan så att jag inte ens vill veta. Så också denna gång. Faktiskt ännu mer än vanligt. Dels för att det här mailet var det första svaret på mitt utskick av manus nummer två, dels för att det kom från ett förlag som ligger mig väldigt varmt om hjärtat. (Inte minst för att de skickade ett lektörsomdöme på manus nummer ett….men också för att jag tycker att de ger ut väldigt bra böcker.)

När jag till slut tog mod till mig och läste det blev jag så otroligt glad, trots att de tackar nej till utgivning. Jag fick ett nytt lektörsomdöme, och ett så väldigt fint dessutom. Det stod flera trevliga saker, men det allra, allra bästa var att jag fick papper på att jag har talang! Det står nämligen uttryckligen så: ”Källmodin har tillräckligt med talang för att bli författare.”

Jamen, hur glad kan man bli!

Det känns som att jag blivit kvalitetsstämplad och godkänd att fortsätta skriva.

Jag gick runt och log som en galning hela kvällen efter det. Gör faktiskt lite fortfarande.

Du kan läsa nya inlägg i denna blogg via RSS feed

PS. Missa inte dagens gästbloggsinlägg hos Anna Hellqvist: Skriva med ett mål i sikte