Min skrivartrio och lyckan i att skriva tillsammans

Det är ofta ensamt att skriva.

Du sitter själv vid ditt skrivbord (eller i fåtöljen med datorn i knät eller vid köksbordet eller på altanen…) och vrider och vänder på orden. Till slut är du ganska blind för din egen text. Det är då det är så fenomenalt att ha ett skrivarsammanhang att tillhöra.

Min skrivartrio uppstod efter Textlabbet som jag gick för ett par år sedan och består av inte mindre än två dalkullor faktiskt, jag och Kerstin Beckman och också  av två före detta journalister, nämligen jag och Maria Gustafson Danielsson. Ytterligare en gemensam nämnare är att vi alla tre utövar yoga. Inte helt konstigt att vi tre fann varandra, alltså.

Efter Textlabbet började vi träffas någon gång per år på lite olika platser. I helgen fick vi komma till Kerstins gullehus, ett före detta mejeri i otroligt vackra omgivningar i södra Dalarna. Där varvade vi lite bebisgos med skrivande men framförallt med diskussioner om skrivande.

För egentligen blir det faktiskt inte så mycket skrivande gjort under våra träffar.

Det är inte för att vi inte jobbar, utan för att vi mest av allt bollar idéer, ställer frågor om hur de andra skulle ha tänkt kring ett visst avsnitt, förklarar hur vi tänkt oss en historia och undrar om den kan hålla. Ett helt oslagbart utbyte. Har ni inte redan ett skrivarsammanhang, ni som jobbar med manus på egen hand, så försök att hitta ett!

Den här helgen gjorde vi också något helt annat, nytt och spännande.

  Vad händer egentligen här? Är det en variant av utomhusyoga, månne? Foto: Kerstin Beckman

Kan ni lista ut vad vi sysslar med på bilden? 

Den som förevigat ögonblicket är  Kerstin, i långklänning syns Maria och uppflugen på stubben är jag. En ny yogaposition, kanhända? Svaret tänker jag avslöja på söndag, så kika in här på bloggen då så ska jag berätta mer!

Till dess, skriv lugnt!