Redigera med storslägga

Jag har skrivit om det här förut. Att det är bra att redigera varsamt. Speciellt om förlag redan har visat uppskattning för manuset och kanske bara vill ha lite småjusteringar. Jag har skrivit om hur jag tagit lärdom av min omarbetning av ett annat manus och minsann skulle gå annorlunda till väga med manus nummer fyra.

Fast nu är jag där med storsläggan igen.

Istället för att putsa varsamt kastar jag om en väldig massa scener tills hela manuset får ett nytt upplägg.

Skillnaden är att den här gången har jag gått och vridit och vänt på det i tankarna under lång tid. Tvekat och känt efter. Till slut landat i att jo, jag tror att manuset blir mycket bättre om jag kastar om saker.

Dessutom har jag, vis av erfarenheten, gjort allt detta i en kopia av manuset. Så att jag när och om jag vill kan återgå till att redigera scenerna i den ordning de var förut. Det här har gjort att jag vågar testa mig fram på ett helt annat sätt, och satte igång massor av skaparglädje som annars inte brukar vara så förknippat med redigeringsarbetet. 

Om det blir den här nya versionen av manuset som jag fortsätter med vet jag inte ännu. Men det var ett alldeles för spännande alternativ för att inte göra ett försök.