Scenerna som föder en ny bok
För mig är det när de lösryckta scenerna börjar dyka upp i huvudet som jag vet att en ny bok är på gång.
Då har jag oftast redan haft en idé som legat och grott i huvudet under lång tid, som jag vridit och vänt på och fyllt ut så att den blivit allt mer komplex. Men inte förrän de där första scenerna börjar dyka upp helt opåkallade, så känns det som att manuset är färdigt att börja skriva på. Det kan vara början, mitt eller slut, det spelar inte så stor roll. Det är liksom de som sätter stämningen, börjar teckna karaktärerna och ge en smak av vilka känslor de döljer inombords.
Scenerna brukar dyka upp som ett ganska färdigt sammanhang, med någon eller några av karaktärerna, en plats och en dialog eller händelse som sätter fingret på kärnan i berättelsen eller i relationerna.
Ibland har jag inte tid att börja på ett nytt manus när de här sakerna börjar falla på plats. Då försöker jag få ner det på pränt. För när det börjar klarna så mycket att jag ser de första nyckelscenerna framför mig vill jag inte hinna glömma bort det. Fram till dess får sakerna gärna lika och gro till sig i bakhuvudet utan att jag skriver ner något.
Ofta tränger sig idéerna på medan jag håller på med annat, precis som det var senast en ny romanidé började ta fastare form. Medan jag höll på att jobba om ett annat manus så dök första scenen upp i mitt huvud. (Själva grunnandet på grundidén hade jag då gått med ganska länge och vridit och vänt på, innan det föll på plats hur jag ville skriva det.) Sedan följde flera scener, karaktärer, förvecklingar, drivkrafter... Alldeles för mycket för att inte skriva ner.
Jag gillar inte att hoppa mellan manus utan vill skriva på en sak i taget, eftersom jag går in i berättelsen och liksom lever med den i tankarna. Enda gången i processen jag kan gå över till ett annat manus är när det jag jobbat med är hos testläsare. Då vill jag ändå få distans och en ordentlig paus från det jag skrivit ut. Men i normala fall är jag trogen ett manus i taget.
Därför finns det numera ett helt manus på idéstadiet i min dator, som jag än så länge inte skrivit annat än komihåg och korta scenbeskrivningar i. Det intressanta är att jag aldrig tidigare har planerat så mycket på ett manus innan jag har satt igång att skriva. Normalt sett faller väldigt mycket på plats under skrivprocesse. Nu hade jag inte tid att börja med den och då blev alla tankar till en omfattande plan för boken istället - ok, vi kan kalla det synopsis även om jag trodde jag var den sista i världen som skulle skriva ett sådant. Det så kallat organiska, det vill säga mer ostrukturerade skrivandet, har alltid varit det som legat mig närmast. Planen får hursomhelst vila i datorn ett bra tag till, eftersom jag har manus nummer fyra att skriva om och det lär ta ett tag. Men det ska bli kul att sätta tänderna i det nya projektet, så småningom, och framförallt att se hur det skiljer sig att skriva utifrån en mer utarbetad planering
