Ställa om till ett nytt skrivprojekt

I mitt senaste inlägg skrev jag i förbifarten om manus nummer fyra. Det är ett manus som blev klart redan 2016 och som var ute en vända på förlagen under 2016 och 2017. Det är det av mina manus som har fått flest lektörsomdömen från förlag, till och med från förlag som jag innan upplevt som väldigt svårflörtade. (Det vill säga, de som bara ger korta, allmänna "nej, tack". ) Att arbeta om Fyran är alltså det jag har siktet inställt på nu. Jag har arbetat med det ett tag redan fast väldigt sporadiskt. Det senaste rycket var i slutet av sommaren när jag läste igenom hela manuset för första gången på väldigt länge, med pennan i handen och lektörsomdömena framför mig. Jag noterade allt som behövde putsas och var historien behöver omarbetas och skruvas till för att bli bättre.

Tanken var att jag skulle börja bearbeta det på en gång. Men boksläppet av Den som stod dig närmast tog det mesta av mitt fokus under hösten. Det var mycket som skulle planeras och skötas i form av presskontakter, upplägg för själva släppet, att ha koll på recensioner med mera. Så i praktiken blev det först en bra bit in i oktober som jag plockade fram Fyran, satte igång Scrivener och började redigera på allvar.

  Under lång tid har Den som står dig närmast haft mitt fulla fokus. Såhär fint såg det ut på Akademibokhandeln i Mora när jag var in häromveckan. Men nu är det redigering av manus nr 4 som gäller!

Så svårt och klurigt att komma in i ett manus som legat länge. Att redigera är också något helt annat än att skriva på en ny historia. När jag skriver på något nytt skriver och skriver och skriver jag, eftersom jag har lärt mig att knepet för att få ett projekt färdigt är att inte stanna upp och börja peta för mycket i textdetaljer innan hela berättelsen sitter. Under redigeringen är det tvärtom själva petet som är grejen, då är det mycket svårare att balansera så att det blir lagom mycket finlir och ändå inte fastna. Jag märker att jag behöver tid för att sätta mig in i karaktärerna igen, mejsla ut vad de vill, tänker, känner och varför det är så. Det är utmananade och roligt på samma gång.

Även om jag för längesedan var mer eller mindre klar med själva skrivandet av Den som står dig närmast, har jag levt mycket med den historien eftersom jag återberättat den så många gånger inför lanseringen. Nu behöver jag ställa om, leva med helt andra karaktärer med helt andra svårigheter att möta. Men det är roligt också. Riktigt, riktigt roligt!