Två idéer = en roman

Jag har skrivit om detta tidigare: två idéer som möts blir en bok.

Så är det i alla fall för mig, fortfarande.

Den som står dig närmast började helt osannolikt, som jag berättat tidigare, med en artikel om hikikomori. Det är japanska ungdomar som isolerar sig i sina rum och aldrig går ut. Det finns också i mindre grad även i Sverige. Från den texten rev jag ut en faktaruta, eftersom artikeln väckte någonting inom mig. Jag började fundera väldigt mycket på vad som kan få en människa att isolera sig till den grad att de i princip aldrig går ut. Hur och varför?

Just då kom jag inte längre. Det handlade ju om ungdomar och jag kände att jag hade för dålig koll på vad som skulle kunna motivera dem och vad de skulle kunna sysselsätta sig med i isoleringen för att det skulle bli intressant. Även om det var ett frö så fanns det ingen dynamik att bygga vidare på.

  Såhär började Den som står dig närmast. Med en utriven faktaruta (som hunnit gulna vid det här laget) och så småningom huvudpersonen Almas första mail  som också var det  första jag skrev när jag påbörjade boken. Det mailet utgjorde länge även inledningen till romanen, i omarbetad och redigerad form.

Samtidigt hade en annan tanke grott i mitt bakhuvud under väldigt, väldigt lång tid: Hur lever en människa med en skuld som rimligtvis borde vara för tung för att överhuvudtaget klara av att bära?

Det här tanken vaknar hos mig varje gång jag läser om någonting där en människa borde bli så anfrätt av skuld att de nästan slutar andas av tyngden, men ändå lever vidare. Som när någon kört full och råkar köra ihjäl ett barn. Som när en pappa bränner inne sina barn med flit. Som när en mamma lämnar sitt spädbarn och reser utomlands för att komma hem och finna barnet dött.

De här människorna lever vidare. Men hur?

När de två idéerna möttes blev det en klockren träff: En vuxen som isolerar sig på grund av något som hänt, något som är så fyllt av skuld att det inte riktigt går att existera i den verkliga världen längre.

Så blev Den som står dig närmast till.

Nu kopplar jag ner datorn ifrån nätet i några dagar men ni kan alltid följa mig på Instagram @denskrivandeskolbibliotekarien för lite tätare uppdateringar.